Jag sitter i loungen i Frankfurt och funderar över att flytta någonstans med många direktflyg...
Fem timmar på en flygplats en lördag efter en resa från USA är inget roligt!
Promenerade runt lite obeslutsamt innan jag tog mig till Loungen i terminal 2, och då kom minnena...
Det var hit min allra första tjänstresa gick, den som började i Karlsruhe och slutade i Milano, och såsmåningom
ledde till en förlovning.
Där hämtar man hyrbilar när man ska till Blicker el Waghäusel... undrar hur Biggy och Klådan och Härvan har det?
Där promenerar man runt till LH Crew center och beundrar LH First Class Porsche-flotta som tar passagerarna direkt till planen...
Eller den gången jag skulle till Bremen (?) den där badrumsmattsfabriken med Klådans raka stationer, dom förvirrade alla... och vi åkte till FRA (många år innan jag jag kunde flygplatskoder) pga av åska och hela den stora klassiska tavlan blinkar "delayed" fu planet till Bremen - jag kom fram 12 timmar senare... och fabrikschefen bara skrek..
Jag tror att jag åkt tåg härifrån till Stuttgard där Pelle "Poubelle" Eskilsson mötte upp för att åka till Klaus Modelle för att hälsa på Frau Schwarz, den riktiga Frau Schwarz, inte Anna ;)
där har det gott kaffe m brötchen, det lärde Stisse mig och vid A2 dörren hämtade Ali på väg till Roth Freres i Strassbourg...
Och så var det här vi nödlandade på väg till Toronto när landningsställen på 747:an inte gick upp som de skulle.
Så många minnen som triggas av en flygplats- tänk om alla dessa människor kunde vara med mig i Loungen idag, då hade de 5 timmarna verkar ganska korta...
Helt hysterisk rolig klass i söndags.
Instruktören dök upp i svarta tjats och linne och en ljusgul hula-hula- kjol. Vi måste varit ca 50 personer i salen och alla tjoade helt av sig själva inga uppmaningar behövdes där inte.
Folk lät och sjöng och körde lite egen koreografi här och där (och inte sådär försynt svenskt på stället utan runt i hela salen) – som var toppen för mig för de 3 låtar jag kunde avvek litegrann, så jag kunde bara fortsätta på Alexandras koreografi utan att det märktes … ;)
Plötsligt började mannan bakom mig springa runt i salen efter en låt och göra high fives med alla.
En manlig instruktör hoppade in och körde några Salsalåtar. Sen körde hon ”Engeri-låten”, koreografen som gjort den måste ha skrattat, alla ser helt knasiga ut – men alla skrattar…
Passet idag var något mer sansat, men också riktigt bra 2 av
kände jag igen (den ena var min ”grekiska”.
En sak är säkert jag blir lika glad av Zumba i USA som hemma och det är tack vare allt du lärt mig Alexandra, numera ser jag dina rörelser och dit leende när vi ska göra nåt riktigt fånigt – och då blir det ju kul att göra det och testa- trots att man ser fånig ut.
Jag förstår att Zumba uppfanns här. Alexandra du hade älskat publiken och de dig!!
