Minolto och Juliette på Kreta
Väl framme på Kreta visade dig sig att vädergudarna oh vänskapsgudarna inte riktigt var med oss.
Dels regnade det en hel del och dels hann vi precis vinka av Minolto på flygplatsen.
Minolto hade varit tillbaka för att göra klart försäljningen av huset, tänkt det visade sig att han Cecilia och lilla Sophia flyttat till NYC förra året.
Han hade tröttnat på ekonomiska klimatet i Grekland och fått idéen att öppna FIKA i NYC.Han hade ju lärt sig på Kreta att svenskar älskade att fika...
Han ägde kaféerna (det hade blivit flera på bara ett år), Cecilia bakade om kvällarna tillsammans med de svenska flickorna som också jobbade på FIKA, chokladbollar, bullar , hjortronsylt och gott kaffe stod på menyn.
På dagarna gick Cecilia på no struts för att förverkliga sina konstdrömmar och utforska sin talang.
Lilla Sophia gick på förskola och lärde sig allt bättre amerikanskt uttal, hon älskade såklart kanelbullarna, men saknade havet och sina kompisar på Kreta.
En eftermiddag i Chania bestämde vi oss för att förverkliga Hannas dröm, en tur med höst o h vagn. Simon lät sig övertalas, moster sponsrade och så skulle vi precis åka när Hanna vänder sig om oxh skriker högt: Juliette!!
Och där i vagnen som precis kommit in, sitter Juliette - en av Hannas ridlägerskompisar från Frankrike med sin farmor.
Världen kan vara liten ibland.
Minolto
Snart kommer vi få träffa Minolta igen.
Hanna och jag längtar men Simon är betydligt mer tveksam.
Minolta har en amerikanskt pappa som är född i Afrika och en grekisk mamma. Deras historia är väldigt komplicerad och innebär en del flyttar mellan NYC, Afrika, Kreta - år utan kontakt med pappan, kärlek vid första ögonkast, kulturkrockar och hur Minolto och hans mamma mönstrade av båten för att stanna på Kreta oxh jobba, och det precis när Minoltas pappa råkade vara på semester där.
Vi är mest nyfikna på hur det går för Cecila och mormorn oxh den Lill dottern som Minolto och Cecila fick strax efter att vi sågs senast. Hmm - det måste vara 3 år sen nu, eller är det bara 2 år sen?
Felicia och Hanna
Detta är Felicia, Hannas spanska kompis.
Felicia och John (Hannas amerikanska hästtokiga kompis) bor hos Hanna & hennes storebror Sebastian och pappa Stefan och mamma Elke på Pepparkaksgränd i Sköndal för tillfället.
Nu undrar du säkert varför de bor i Stockholm istället för Usa och Spanien? Lugn bara lugn vi kommer till det såsmåningom.
Detta är Hanna. Hanna älskar hästar och böcker, och sin storebror Sebbe såklart- men det förnekar hon.
Hanna och Felicia gillar alltså samma saker. De bestämde sig för att läsa samma böcker, men Hanna läser dem på svenska och Felicia läser dem på spanska.
Nu undar du kanske hur de kan prata med varandra, Felicia kan svenska också, hennes mamma är född på skogsvägen, där Hannas mamma är uppvuxen, det är så de lärde känna varandra. Mammorna var grannar när de var små.
Ni kanske ser likheterna mellan Hanna och Felicia? Båda har stora blåa ögon och ett fint leende. Fast Felicia gillar inte att slå knut på sig själv som Hanna gör när hon läser. Flisan som Hanna kallar henne sitter gärna rak i ryggen m benen i kors.
Men nu vill du säkert veta mer om varför de är så bra kompisar och vad de gör tillsammans?
Till att börja med så bor Flisan hos Hanna i ungefär 4 månader, för det är så länge som Nicole, Flisans mamma följer med sin man Carlos på kryssningen till Singapore. Carlos är sjökapten, ombord på ett stort kryssningsfartyg.
Flisan är inte alls ledsen för att hon inte får följa med, hon blir sjösjuk, tycker det finns för lite barn på båten och hon gillar att få vara med Hanna och Hannas familj såååå länge.
Dessutom tycker Flisan att Sebastian är jättesöt, Hanna tycker det är helt obegripligt men Sebbe har inte riktigt fattat detta.
Hanna och Flisan har varit bästisar sen den där gången för 3 år sen när Elke och Hanna åkte till Grenada i Spanien
För att hälsa på Nicole och hennes familj. Hanna och Flisan blev bästisar direkt och Hanna älskar Flisans D-ponny, som heter Trixie. Trixie är nästan svart, med vita strumpor och en hjärtformat tecken i pannan.
I alla fall en dag när jag och Flisan red hände något.. Jag red Trixie och Flisan fick låna Finals från ridskolan. Helt plötsligt stegrade sig båda hästarna. jag satt kvar men Felicia hade tappat stig byglarna och ramlade av. Hon fick inte ont men Finals haltade.
Veterinären sa att det var bra med honom men flisan var helt skakig. Mamma och jag försökte lugna henne men det hjälpte inte ett dugg.
Men nästa morgon var det bra igen. Hon red Trixie den dagen medans jag lånade lambango. VI hoppade typ 85 cm hinder medan Simon tittade. Flisan var jätte nervös. Hon är ju lite kär i Simon. När han hade gått sänkte vi till 60 cm.
När vi kom hem hade pappa lagat världens godaste korv stroganof till oss, som hästtjej blir man hungrig så vi vräkte i oss en massa mat. Flisan blev lite generad när jag under middagen frågade Sebastian om han tyckte Flisan var duktig att hoppa, speciellt som 80 cm ju är lite svårt. Simon svarade: "Äsch det var väl inget särskilt". Jag slängde en blick på Flisan och som i en tyst överenskommelse sa jag: "Jasså, isåfall är du välkommen att följa med och hoppa imorrn brosan!"
Sebbe kontrade genast med att i såfall skulle Flisan och jag hellre hänga med och träna handboll inför Partille Cup, för en del vettiga tjejer kunde spela handboll - men vettiga killar sysslade faktiskt inte med hästsport.
(Sebastian ville gäna åka till Göteborg och spela Europas störta handbollscup, men jag ville hellre åka till Göteborg och hälsa på moster, som de gjort i många år varje sommar, eller få gå på ridläger.)
Åhhh vad arg jag blev över den kommentaren, och ännu värre skulle det blir för plöstligt hörde ag Flisan säga: "Ja men Hanna - det är väl en toppenidee, vi skippar stallet imorrn och hänger med på handboll!"
Alltså det är väldigt sällan jag blir så där skogstokigt numera: "Fasen vad ni är knäppa!! Handboll istället för hästar??? Blääääää!"
Jag störtade iväg in å mitt rum och hoppades att Flisan skulle ta sitt förnuft till fånga under kvällen.
#5
- Giraff
- Zebra
- Solnedgång
- Mygg
- Tidtagarur
- Rallybil
- Flygplan
- Slängkyss
Det var en gång en liten kille som älskade zebror. Han ville så gärna se en riktig zebra och inte bara titta på bilder eller åka till Kolmården. Han tjatade och tjatade om detta och till slut sparade hans morfar ett helt år av sina pensionspengar för att ta med den lilla killen på en resa till Afrika.
När morfarn och killen skulle lämna huset gav killen en slängkyss till sin mamma.Dom åkte taxi till flygplatsen och den var jättestor.Killen var glad när dom klev på flygplanet för det var stort.Hur lång tid tar det att åka till sydafrika? frågade den lilla killen.14 timmar svarade hans älskade morfar.okej men får jag låna ditt tidtagarur? undrade grabben.Visst kan du få det.Sen var dom framme.
När dem landade var både grabben och morfarn superdupertrötta. Eftersom morfar visste att man lätt blir kinkig då, tog han fram en toblerone, som de delade på i taxin på väg till hotellet. Taxin var inte driekt nån rallybil, men så var de ju inte här för att se på bilar direkt heller. På hotellet kröp de ner i en stor säng, och morfar förklarade för grabben att sänghimlen var ett myggnät, så även killar behövde en sån för att inte bli bitna av alla mygg och få malaria.
#4
- överrakning
- piano
- fisk
- guld
- roligt
- simma
- sockar
- vas
Det var en gång en
fisk.han heter Peter och är 5 år. Hans mamma älskar honom och för hans pappa var han det bästa i värden. En fin dag gick familjen torsk på promenad.
En torskpromenad innebär såklar att hela familjen beger sig ut på en simtur i det stora okända havet.
Pappa torsk simmade först, för han var den enda som hittade vägen. Sen simmade Peter, och sist Mamma torsk, för hon skulle hålla koll på Peter och typ sådär 5 000 000 yngel.
Hon kunde hålla koll på Peter eftersom han hade på sig ett par vita sockar, det där med sockarna tyckte pappa torsk var en rolig idé.
nästa dag klockan 2 ungefär så hade peter pianolektion, kan du spela laxen sover för mig frågade Saga? Saga är Peters världskända pianolärare. klart att jag kan sa han till Saga och log. när han var klar så åkte han val hem till korallen.
Mamma torsk berättade för Peter att hon köpt en sommarpresent till Saga som Peter kunde ta med sig nästa gång som en överraskning. Mamma hade köpt en ny fin vas till Saga, och eftersom Saga var en guldfisk, passade det ju utmärkt som sommarstuga liksom.
#3
- köttbullar
- fniss
- öl
- löjtnantshjärtan
- t-shirt
- olja
- Sydafrika
det var en gång en familj i sydafrika som överlevde genom att sälja öl. Den familjen hade det väldigt dåligt. En dag blev stora systern Densolda sjuk. familjens pappa sa att det går nog över snart du är bara lite förkyld. men det trodde inte 16 åriga Densolda på. efter en tid blev mamma Kudaz orolig.
När mammor blir oroliga,är de ju inte alltid helt logiska, utan de gör liksom saker som de vet att deras barn ska må bra av. Kudaz bestämde sig för att laga världens godaste mamma-köttbular till Densolda. Det här var ju ett litet prjekt, eftersom familjen bodde på en gård med självhushållning.
När kon väl var slaktad, köttet malet och köttbullarna lagade hade Desolda tyvärr blivit så svag och sjuk, så hon knappt orkade äta dem.
Men lillasyster Bea matade henne och gick ut och plockade ljötnanshjärtan och ställde vid hennes säng, så desolda skulle se de vackra rosa blmmorna och känna sig bättre.
lillebror Mlocer läste sogor för Densolda och fick henne att fnissa. men nästa dag låg hon med slutna ögon i sin säng. pappa och mamma åkte jeep till sjukhuset med deras dotter. doktorn såg inte så glad ut när han undersökte henne. han kräma in henne i olja.
Sen tittade han strängt på föräldrarna och syskonen och förklarade att köttbullar och löjtnantshjärtan visserligen hade varit en god tanke, men eftersom Desolda var allegisk mot protein (det hade kommit från allt Bvitamin hon fick i sig när hon provsmakade ölen) och mot löjtnatshjärtan så hade deras omtamke bara gjort henne sjukare.
Han berättade att oljan nu skulle göra henne frisk, och skickade med dem alla en t-shirt med texten: Sagor, grönsaker och milkshakes.
Vad konstiga t-shirtar ni har sa Desolda när hon vaknade upp, och då berättade de att det var orden som skulle göra henne frisk om hon blev sjuk igen, så ingen glömde bort det som hade hänt.
#2
Fotograf
Sommar
Vindmaskin
Puder
Fräknar
Coola skor
Det var en gång en fotograf, som jobbade med modeller för en dag.
Den här fotografen bad alltid sin smikös att sminka alla hon skulle fotografera, så att de skulle bli snyggare på bilderna.
Fotografen hade randig tröja och lite kosntiga glasögon, när hon ville få folk att le bad hon dem säga polisfis och harfis.
Modellerna för den här sommardagen var klädda i sina finaste kläder och njöt av att bli sminkade.
De log väluppfostrat och kanske lite förvånade när de skulle säga polisfis och harfis, men leenderna blev fina på bilderna iallafall.
Attityden och skratten
Attityd
Snäll
Retsticka
Roligt
Görtråkigt
Det var en gång en moster som tjatade om att man skulle vara snäll.
Men alla kanske inte vill vara snälla varje dag, och förresten vem är det som bestämmer om någon annan är snäll? Personen kanske försöker vara snäll, men kan inte vara snällare just för ögonblicket- så skulle det kunna vara iallafall.
Ibland känner både mostrar och barn för att retas, oftast tycker alla det är roligt och vi skrattar gott tillsammans, men ibland tycker någon att det inte är roligt.
Hanna vinner oftast vem som kan vara värsta retstickan, Simon är världsbäst på att sura och moster nog bärst på att bli arg.
Ibland ber moster barnen att byta attityd, hon vill att det skall vara snällare och inte tjafsa emot, inte ställa sig med armarna i kors och blänga, utan hellre berätta vad som gjort dem på dåligt humör.
För tjafs och blängande tycker moster är görtråkigt.
Barnen HATAR när moster säger görtråkigt, eller görroligt för den delen... men så säger man ju i Göteborg.
Görroligt var det när moster låg på studsmattan och blev hoppad av Hanna och Simon, hon skrattade så att hon fick ont i magen och lät som mormor brukar låta. Det lät i hela kvarteret.
När momor kommer till Stockholm tycker moster att barnen skall testa att lägga mormor på studsmattan och hoppa henne... ;)
#1
Saker:
- Regnbåge
- timglas
- bil
- bro
- sol
- strand
- karusell
- nyckelpiga
Det var en gång en liten flicka som älskade att bada, en dag såg hon en regnbåge och bestämde sig för att försöka hitta skatten i änden på regnbågen. Hon packade sin väska, men solglasögon, badkläder, matsäck och en termos med kaffe. Hon tog på sig ett par sköna skor och började promenera.
När hon hade gått ungefär 3 km så såg hon en karusell och hon tyckte att den såg så rolig ut, så hon stannade där och åkte den ett tagg, för det var kul.
Men när solen gick ner kom hon på att hon skulle fortsätta gå lite till för att sen sova i sitt tält.
När hon låg där i tälet kom hon på att hon egentligen var mörkrädd, men istället för att blir rädd och börja gråta tänkte hon att jag får hitta en kompis som kan hålla mig sällskap. Det var lite ont om kompisar där hon byggt upp sitt tält men hon hittade en nyckelpiga som fick följa med henne och sova i tälet, så det gick ganska bra att sova till solen gick upp igen.
när hon vaknade nästa morgon så tog hon med sig nyckelpigan ut och dom började vandra.Efter ett tag kom solen fram och värmde. plötsligt såg hon havet ock älskade ju att bada och därför började hon springa mot stranden.hon tog på bad kläderna och gick ut till vattnet med nyckelpigan.
Nyckelpigan fick sitta i flickans hår när de badade och efersom de inte ville glömma bort vart de var på väg, använde dem timglaset för att bara bada en lagom lång stund. De liftade med en bil och bad om skjuts över den långa långa bron som tog dem över havet till Danmark, där regnbågen fanns.
Väl framme vid regnbågens slut, hittade hon ett bageri med de mest fantastiska wienerbröden och världens snällaste dam som lovade henne så många wienerbröd hon orkade äta.
Hannas & Sannes Historier
Ideen kom i påskas, när Hanna 8 år och jag (moster) satt och berättade historier för varandra med Magic cubes.
Vi berättar antingen hela historien själv eller så tar man en bild var och sen får den andra fortsätta.
De viktigaste reglerna är att man måste börja med: "Det var en gång..." och att man inte får avbryta den som pratar..
Eftersom Hanna och jag inte kan träffas så ofta så tänkte vi testa att starta en blogg och skriva historier där.
Vi får se hur det går...
