#3

  • köttbullar
  • fniss
  • öl
  • löjtnantshjärtan
  • t-shirt
  • olja
  • Sydafrika
 
det var en gång en familj i sydafrika som överlevde genom att sälja öl. Den familjen hade det väldigt dåligt. En dag blev stora systern Densolda sjuk. familjens pappa sa att det går nog över snart du är bara lite förkyld. men det trodde inte 16 åriga Densolda på. efter en tid blev mamma Kudaz orolig.
 
När mammor blir oroliga,är de ju inte alltid helt logiska, utan de gör liksom saker som de vet att deras barn ska må bra av. Kudaz bestämde sig för att laga världens godaste mamma-köttbular till Densolda. Det här var ju ett litet prjekt, eftersom familjen bodde på en gård med självhushållning.
När kon väl var slaktad, köttet malet och köttbullarna lagade hade Desolda tyvärr blivit så svag och sjuk, så hon knappt orkade äta dem.
Men lillasyster Bea matade henne och gick ut och plockade ljötnanshjärtan och ställde vid hennes säng, så desolda skulle se de vackra rosa blmmorna och känna sig bättre.
 
lillebror Mlocer läste sogor för Densolda och fick henne att fnissa. men nästa dag låg hon med slutna ögon i sin säng. pappa och mamma åkte jeep till sjukhuset med deras dotter. doktorn såg inte så glad ut när han undersökte henne. han kräma in henne i olja.
 
Sen tittade han strängt på föräldrarna och syskonen och förklarade att köttbullar och löjtnantshjärtan visserligen hade varit en god tanke, men eftersom Desolda var allegisk mot protein (det hade kommit från allt Bvitamin hon fick i sig när hon provsmakade ölen)  och mot löjtnatshjärtan så hade deras omtamke bara gjort henne sjukare.
Han berättade att oljan nu skulle göra henne frisk, och skickade med dem alla en t-shirt med texten: Sagor, grönsaker och milkshakes. 
Vad konstiga t-shirtar ni har sa Desolda när hon vaknade upp, och då berättade de att det var orden som skulle göra henne frisk om hon blev sjuk igen, så ingen glömde bort det som hade hänt.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0