Hannas & Sannes Blogg

Detta är Felicia, Hannas spanska kompis.

Felicia och John (Hannas amerikanska hästtokiga kompis) bor hos Hanna & hennes storebror Sebastian och pappa Stefan och mamma Elke på Pepparkaksgränd i Sköndal för tillfället.

Nu undrar du säkert varför de bor i Stockholm istället för Usa och Spanien? Lugn bara lugn vi kommer till det såsmåningom.

Detta är Hanna. Hanna älskar hästar och böcker, och sin storebror Sebbe såklart- men det förnekar hon.

Hanna och Felicia gillar alltså samma saker. De bestämde sig för att läsa samma böcker, men Hanna läser dem på svenska och Felicia läser dem på spanska.

Nu undar du kanske hur de kan prata med varandra, Felicia kan svenska också, hennes mamma är född på skogsvägen, där Hannas mamma är uppvuxen, det är så de lärde känna varandra. Mammorna var grannar när de var små.

 

 Ni kanske ser likheterna mellan Hanna och Felicia? Båda har stora blåa ögon och ett fint leende. Fast Felicia gillar inte att slå knut på sig själv som Hanna gör när hon läser. Flisan som Hanna kallar henne sitter gärna rak i ryggen m benen i kors. 

Men nu vill du säkert veta mer om varför de är så bra kompisar och vad de gör tillsammans?

 Till att börja med så bor Flisan  hos Hanna i ungefär 4 månader, för det är så länge som Nicole, Flisans mamma följer med sin man Carlos på kryssningen till Singapore. Carlos är sjökapten, ombord på ett stort kryssningsfartyg.

Flisan är inte alls ledsen för att hon inte får följa med, hon blir sjösjuk, tycker det finns för lite barn på båten och hon gillar att få vara med Hanna  och Hannas familj såååå länge.

Dessutom tycker Flisan att Sebastian är jättesöt, Hanna tycker det är helt obegripligt men Sebbe har inte riktigt fattat detta.

Hanna och Flisan har varit bästisar sen den där gången för 3 år sen när Elke och Hanna åkte till Grenada i Spanien 

 För att hälsa på Nicole och hennes familj. Hanna och Flisan blev bästisar direkt och Hanna älskar Flisans D-ponny, som heter Trixie. Trixie är nästan svart, med vita strumpor och en hjärtformat tecken i pannan.

I alla fall en dag när jag och Flisan red hände något.. Jag red Trixie och Flisan fick låna Finals från ridskolan. Helt plötsligt stegrade sig båda hästarna. jag satt kvar men Felicia hade tappat stig byglarna och ramlade av.  Hon fick inte ont men Finals haltade.

Veterinären sa att det var bra med honom men flisan var helt skakig. Mamma och jag försökte lugna henne men det hjälpte inte ett dugg.

Men nästa morgon var det bra igen. Hon red Trixie den dagen medans jag lånade lambango. VI hoppade typ 85 cm hinder medan Simon tittade. Flisan var jätte nervös. Hon är ju lite kär i Simon. När han hade gått sänkte vi till 60 cm.

När vi kom hem hade pappa lagat världens godaste korv stroganof till oss, som hästtjej blir man hungrig så vi vräkte i oss en massa mat. Flisan blev lite generad när jag under middagen frågade Sebastian om han tyckte Flisan var duktig att hoppa, speciellt som 80 cm ju är lite svårt. Simon svarade: "Äsch det var väl inget särskilt". Jag slängde en blick på Flisan och som i en tyst överenskommelse sa jag: "Jasså, isåfall är du välkommen att följa med och hoppa imorrn brosan!"

Sebbe kontrade genast med att i såfall skulle Flisan och jag hellre hänga med och träna handboll inför Partille Cup, för en del vettiga tjejer kunde spela handboll - men vettiga killar sysslade faktiskt inte med hästsport.

(Sebastian ville gäna åka till Göteborg och spela Europas störta handbollscup, men jag ville hellre åka till Göteborg och hälsa på moster, som de gjort i många år varje sommar, eller få gå på ridläger.)

Åhhh vad arg jag blev över den kommentaren, och ännu värre skulle det blir för plöstligt hörde ag Flisan säga: "Ja men Hanna - det är väl en toppenidee, vi skippar stallet imorrn och hänger med på handboll!"

Alltså det är väldigt sällan jag blir så där skogstokigt numera: "Fasen vad ni är knäppa!! Handboll istället för hästar??? Blääääää!"

Jag störtade iväg in å mitt rum och hoppades att Flisan skulle ta sitt förnuft till fånga under kvällen.